Karin Hellman - en pionjär inom materialbaserad bildkonst
Karin Hellman föddes år 1915 i Jakobstad som dotter till affärsmannen Antti Wisuri. Hennes mor, Alice Sarén arbetade efter att ha blivit änka som sömmerska på en läderfabrik i Karleby. Karin studerade under 1930-talet vid Centralskolan för Konstflit i Ateneum (numera Aalto Universitetet) och utexaminerades som teckningslärare 1938. Bland hennes lärare kan nämnas Per-Åke Laurén och Arttu Brummer. Hon debuterade som bildkonstnär genast därpå, hösten 1939 i samband med De ungas utställning i Helsingfors konsthall.
Till en början målade Karin Hellman med oljefärg liksom sin make, konstnären Åke Hellman som hon träffat under den gemensamma studietiden vid Ateneum. Efter kriget var det emellertid brist inte bara på matvaror utan också på konstnärsmaterial. Detta var troligen en bidragande orsak till att Karin i sin konst började återanvända familjens kläder, stickade och virkade klädesplagg samt utslitna filtar och trasmattor. Detta var ca 50 år innan begrepp som ekologi och återanvändning blev moderna. Hon drog sig inte heller för att kombinera rena naturmaterial som sten och trä med syntetiska material som akryl och plast. Dessa verk pekar ca 50 år framåt i tiden mot 2000-talets finländska bildkonst. Karin Hellmans materialglädje och experimentlusta vad gällande tekniker lockade henne till att arbeta med tygtryck, porslinsmålning och keramik. Hon gjorde också linoleumsnitt och monotyper. I mogen ålder publicerade hon diktsamlingen Hundloka. Karin och Åke Hellman arbetade och vistades långa perioder i södern, företrädesvis i Provence. Tack vare den gemensamma rymliga ateljén i Borgå hade Karin Hellman möjlighet att skapa i monumentalt format, något som utmärkt väl passade hennes begåvning i fråga om komposition. Flera av Karin stora kompositioner har funnit vägen till offentlig miljö bl.a. statliga ämbetsverk och församlingar. Ett par år verkade hon som timlärare vid Borgå hemslöjdsskola och fick kontakt med kunniga vävare som kunde förverkliga hennes kompositioner i form av bildvävar. Hon hade också i flera års tid en fast tjänst som teckningslärare vid Borgå Lyceum. Karin Hellman ställde flera gånger ut separat, främst på Konstsalongen i Helsingfors. Hennes mindre verk fann vägen till väggarna privata hem, de större till offentlig miljö. Hennes tavlor upplevdes som livsbejakande och hade lätt att finna köpare. Under 1960 och 1970 talen, valdes Karins arbeten otaliga gånger att representera Finland på Målarförbundets, Konstnärsgillets och Finlands konstakademis internationella utställningar. Hennes verk visades bl.a. i Brasilien, Frankrike, Tyskland, Ungern, Norge, Italien och Sverige. Karin Hellmans collage och applikationer har en kvalitet och estetik som klart skiljde sig ur mängden under seklets mitt och som också skiljer sig från de materialexperiment som blev utmärkande för 1960-talskonsten i Finland. De har en sällsam, varm stämning och saknar ytlighet. Verken har inte sällan ett berättande eller ställningstagande innehåll, ofta med mångbottnad humor. En livlig fantasi löper som en röd tråd i hennes verk och färgskalan är personlig. Karin Hellmans konstnärskap karakteriseras av djärva materialexperiment redan under tidigt 1950-tal och man kan kalla henne för en pionjär inom materialbaserad bildkonst i Finland. Offentliga samlingar: Konstmuseet Ateneum, Amos Andersons konstmuseum, K. H. Rehnlunds museum i Karleby, Finska statens samlingar, Ålands konstmuseum, Borgå museum, Museet för modern konst i Tammerfors, Björneborgs konstmuseum, Ekenäs museum, Helsingfors stads konstmuseum, Kuopio stads samlingar, Svenska Kulturfondens samlingar, Borgå stads samlingar, Borgå evangelisk lutherska församling, Jakobstads församling, Eero Nelimarkka-museet i Alajärvi, Helsingfors evangelisk-lutherska församling, Geigy-Hammers samling, New York. |
|